Benresterna gav genombrott

- Arkeologerna fortsätter att
kartlägga stenåldern i Torsåker

TORSÅKER
De behövde inte leta särskilt länge innan de kunde motbevisa den allmänna uppfattningen om Gästriklands fyndknapphet. Markerna kring Däcksvägen i Torsåker bär på tusentals spår från livet på stenåldern, "ett minfält av fornlämningar" enligt dem själva. Nu gräver arkeologerna sig vidare bakåt i tiden.

Det är fascinerande, att hålla i en yxa som är 8 500 år gammal, som tillverkats för hand av någon och sedan kasserats och fallit i glömska under jorden på Sälberget, 105 meter över havet, och nu grävts upp av noggranna arkeologer.
 Professor Kjel Knutsson och doktorerande arkeologen Michel Guinard är tillbaka, för tredje året i rad på Däcksvägen i Torsåker, för att fortsätta att söka pusselbitar kring livet på stenåldern. Med sig har de frivilliga, välutbildade och erfarna arkeologer eller arkeologstuderande - ett måste för att under knappa två veckor söka av och finkamma ett i förväg bestämt område. Ett lagarbete fyllt av entusiasm, kunskap och glädje.
Årets utgrävningar har skett på ett ställe som man i dag kan kalla Sälberget. Det är liksom tidigare år entusiasten Johnny Skogsberg som funnit platsen genom sin stora kännedom om området och sin fingertoppskänsla för att visualisera hur man som människa på stenåldern tänkte när man bestämde sig för att slå läger.
 - Man kan nästan tro att han har en inbyggd GPS, säger professor Kjel Knutsson om Johnny, men framhåller samtidigt att det även handlar om tur.
 Provrutorna som grävs upp för att se om området bär på fornlämningar är inte större än en halvmeter och visar inte de på några fyndigheter så ägnas inte heller några större krafter åt att fortsätta gräva där.
Platsen för årets utgrävningar ligger helt enligt regelboken: med skydd i ryggen i form av en landhöjning och någorlunda flackt framför, där man kan föreställa sig att vattnet legat. Torsåker tillhörde på stenåldern den inre skärgården och de människor som uppförde boplatser där var på väg någon annanstans, det påvisar fynden i form av rester från tillverkning av yxor, knivar och spjutspetsar. I påsar ligger mängder av kvartsavslag och bearbetad sten.
Vad som däremot gjort årets plats unik, och även givit den dess namn, är benfynden man gjort. Brända och obrända benrester från bland annat säl gav forskargruppen det genombrott som man sökt efter i tre år.
 - Marken är så sur så vanligtvis brukar ben vittra sönder, berättar arkelogen Michel Guinard och visar några av de benfynd man hittat och som osteologen, benexperten, Therese Eriksson konstaterat tillhört en ungsäl.
 - Man kan tänka sig att vi även kommer att hitta rester av andra däggdjur, som till exempel älg, när vi kommer tillbaka till Uppsala för att analysera allt vi samlat in, säger Michel och påminner samtidigt om ironin i att man nu ägnar så mycket tid åt det som människorna på stenåldern bara lämnade.
 - Det fattas mycket kunskap om den här tiden och vår uppgift är att försöka förstå hur man levde och hur man tillverkade sina vapen.
Årets utgrävningar är nu över, men gruppen återkommer till platsen redan på torsdag. Då gästas utgrävningarna av nordens främsta arkeologer. Ett tillfälle för att finna gemensamma, landövergripande, paralleller bland fynden.
 Därefter, den 30 augusti, hålls Arkeologidagen i Torsåker, ett tillfälle för allmänheten att besöka platsen och få en guidad visning.
 Därmed är inte utgrävningarna på området över. Gruppen har planerat att stanna i ungefär tio år och man gör ingen hemlighet av att man redan funnit lämningar ända upp till 140 meter över havet. Framtiden bjuder säkerligen på fler resor bakåt i tiden i Torsåker.
Linda Skiöldhamre Pihl