Borta bra - hemma bäst

Efter 52 år i Vancouver flyttar Anders hem till Järbo igen

JÄRBO
Efter 52 år i Kanada packade Anders Eriksson stora väskan och flyttade hem till Järbo igen.
 Under halvseklet i Kanada med Vancouver som närmsta större stad har det bara blivit tre besök i Järbo.

- Men jag tycker inte att samhället har förändrats speciellt mycket. De centrala delarna av Järbo ser ut ungefär som när jag flyttade, förklarar Anders på en mycket bra svenska för att ha varit borta så pass länge.
 Direkt efter Järbo blev det Port Arthur i delstaten Ontario, men det dröjde inte länge förrän han flyttade till Vancouver Island där han började arbeta som skogsarbetare.
 - Där hade jag också kontakt med flera Järbobor och andra svenskar som sökte sin lycka som skogsarbetare, berättar Anders.
Flyttade till Whistler
Det dröjde inte länge förrän Anders Eriksson började bygga hus och det var faktiskt en Järbobo som köpte det första huset som Anders byggde. Men efter tre år var det dags att röra på sig igen. Den här gången ställdes färden mot Whistler som bara 20 år tidigare hade en sopstation och en station för järnvägen.
 - Nu blir det skådeplatsen för de alpina grenarna under OS. Där ska också bobsleigh och rodel avgöras, förklarar Anders Eriksson.
 - Från början var det en amerikan och hans engelska fru som var den första fasta befolkningen och det var på 30-talet. De hade några hästar och dessutom fanns det härliga fiskevatten i närheten.
Hade mycket jobb
Så börjades det byggas ut i Whistler. Och i nordamerikansk stil gick det fort, mycket fort.
 - Så det var inga problem för mig att få arbetstillfällen, skrattar Anders. Jag hade en arbetslista med 62 personer som ville ha arbeten utförda. Från att bygga hus till enklare reparationer.
 Men Anders Eriksson skulle inte bli kvar i Whistler, där för övrigt Emil Jönsson, vårt OS-hopp vunnit World cup i sprint. Den här gången flyttade han till Pemberton, 16 mil från Vancouver.
 - Men jag var fortfarande kvar i byggsvängen, säger han.
Arbeta med trä det stora intresset
Men det räckte inte med att bygga och renovera hus. På sin fritid har han med hjälp av knivar och andra redskap gjort skåp, bord, byråer och väggur.
 - Att arbeta med trä har alltid varit mitt stora intresse. Det är väl något som jag ärvt av min pappa, säger Anders med ett leende på läpparna.
 Det är en mycket bergig trakt Anders har bott i. Här sträcker sig bergstopparna upp till 3000 meters höjd.
 - Jag har en kusin som skröt om Kungsberget, men det är bara en liten kulle mätt med Kanadamått, menar Anders
 - Däremot är vädret ungefär som här i Sverige, menar han. Det djupaste snötäcket jag upplevt var på 75 centimeter och kylan är ungefär som i Sverige.

Svartbjörnar hälsade på
Området runt Vancouver är djurrikt. Här finns bland annat björn, varg och de stora älgarna.
 - Själv hade jag svartbjörnar som kom och hälsade på med jämna mellanrum. Det gick bra, men däremot gillar jag inte vargen speciellt mycket, säger Anders Eriksson.
 Det som Anders kommer att sakna när han nu flyttat hem är det små sjukhus som finns i Kanada.
 - De flesta mindre orter hade sina sjukhus och det var mycket bra. Så sjukvården var det inga problem med även om det alltid var bra med en sjukförsäkring.
 Efter 52 år i Kanada blev han också bjuden på lutfisk några dagar efter jul.
 - Det var faktiskt första gången på 52 år som jag fick äta det. Det var gott, skrattar han.

Jörgen Larsson