Soliditet

Bra fart i Järbos gamla kvarnBra fart i Järbos gamla kvarn


JÄRBO
Gamla kvarnen i Järbo är sedan några år igång igen. De gamla kvarnhjulen maler säden igen och det har blivit riktigt bra fart på verksamheten.
 - Nu har vi hållit på i sex år och det är
riktigt roligt, säger Rune Eriksson, som tillsammans med sonen Mattias och hans svärfar Kjell Södergren och Jan Rzepka håller ordning på den antika anläggningen.

I början av 1800-talet fanns inte mindre än 17 kvarnar i och omkring Järbo. På den tiden var det kvinnornas lott att sköta kvarnarna eftersom männen till stor del befann sig i skogen för skogshuggning.
 1820 renoverades den nuvarande kvarnen och den fick bland annat två par nya stenar och dåvarande ägare ansåg att kvarnen kunde betjäna samtliga byar i Järbo. På den tiden hette kvarnen Järbo nedre tullmjölkvarn och det fanns 24 andelsägare. I slutet på 1800-talet gjordes en fullständig ombyggnad av kvarnen och nu utökades antalet andelar till 567 personer.
 - Dagens andelsägare kommer från Kungsfors i norr till Jäderfors i söder, berättar Rune Eriksson. Det är andelar som gått i arv och det kostar inte ett öre att vara med.

Slitsamt arbete
 - Under flera år har det varit obefintlig verksamhet i kvarnen. Det var då som Janne Rzepka och jag kom underfund om att dra igång verksamheten igen, säger Rune Eriksson.
 - Det stora problemet var bara att vi inte hade en aning om hur kvarnen skulle skötas.
 Men det finns lösningar på det mesta. Gamle kriminalpolisen Olle Gehöör hade under några år varit med på driften och han tillfrågades.
 - Men Olle var mycket tveksam. Han var i behov av rullator för att klara sig, men till slut ställde han upp, minns Rune.
 Men när Olle kom till kvarnen rullades hjälpmedlet bort.
 - Ja, då sprang Olle mellan de tre våningarna och han hade glimten i ögonen. Han tyckte helt enkelt att det här var jätteroligt, skrattar Rune.
 Det är ett slitsamt arbete att sköta kvarnen. Före varje malning måste de stora kvarnstenarna lyftas och sedan måste de borstas med stålborste och dammsugas i flera omgångar.
 - Det måste vara kliniskt rent. Det är ju livsmedel som vi håller på med. Det tar faktiskt närmare två veckor för hela proceduren eftersom säden ska skalas innan den mals, berättar Rune.

Planerar Kvarnens dag
I år är det årets skörd som har använts. Närmare ett ton vete, råg och korn har bearbetats och ligger nu klart i stora säckar.
 - All säd som vi använder är ekologiskt odlat och det färdiga vetemjölet är tyngre per volymenhet att det som köps i affärerna. Och jag kan lova att pannkakorna gjorda på det här vetet är underbara. Bättre går inte att få, lovar Rune Eriksson och slickar sig om munnen.
 Det finns också en viss efterfrågan på korngryn och krossat korn.
 - Det ser ut som fler och fler gör egen korv och då vill de ha korngryn i, menar Rune.
 Idag är kvarnen den enda som finns i Järbo.
 - Men hur många Järbobor har varit här och tittat på verksamheten undrar Rune.
 - Därför har jag en liten baktanke på att anordna Kvarnens dag något år. Då skulle vi kunna ha verksamheten igång och dessutom skulle vi kunna göra kolbullar på eget mjöl. Det skulle inte vara helt fel.

Från vattenkraft till el
Rune och de övriga i gänget tar kvarnarbetet som en ren hobby. Att kunna leva på verksamheten är omöjligt.
 - Vi gör det här eftersom det är så pass roligt. Dessutom är det viktigt att vi kan hålla den här traditionen vid liv, menar Rune.
 Samtidigt är det roligt att se hur bra de gamla grejerna fungerar. Kvarnstenarna är ju snart 200 år och de kan säkert vara i drift många sekel till.
 Från början drevs kvarnstenarna av vattenkraft. Men nu drivs all verksamhet med el. Det fanns också en turbin som gav andelsmedlemmarna el under flera år, men den verksamheten är nu nedlagd.
 Under årens lopp har en rad Järbobor fungerat som mjölnare vid kvarnen. Bland dem märks Jäderbergare, JA Rask, Johan Forsström, John Groth, Olle
Gehöör, Gert Wernersson och nu Rune Eriksson.

Jörgen Larsson