Högbo - För alla sinnen

Vi träffar på fyra glada hantverkare vid Högbo Qvarn en solig och varm försommardag.
Det är Sme-Johan, Margareta Persson, keramik, Lena Orange, textil och formgivning samt Björn Steijner, glasblåsare.
Sme-Johan Sandström är äldst i Högbo av hantverkarna. Han firar sitt tionde år och han är nöjd med tillvaron.
- Det har varit en spännande resa under årens lopp. Allt har fungerat till stor belåtenhet och det här är perfekt att vi har blivit flera hantverkare på Bruket.

För Sme-Johan handlar det om en heltidssysselsättning. Förutom tillverkning för försäljning har han också utbildning av nya smeder. I vår har det varit skolungdomar som prövat på det gamla klassiska hantverket.

- Högbo är faktiskt en av de få platser där hantverket pågår hela året, menar Sme- Johan.
Egentligen är Margareta Persson den som varit längst på Bruket. Keramikboden har hon drivit isex år.
- Jag arbetade tidigare på serveringen här på Qvarn, där för övrigt keramikboden är belägen idag.
Nu fuskar hon fortfarande lite med arbete på Qvarn. Det gäller enbart det pampiga pepparkakshuset som byggs varje år i december.
När det gäller keramiken så skröjbränns den och målas. Det är unika figurer som ser mycket naturtrogna ut.
- Även om jag arbetat inom restaurangbranschen så är det ändå keramiken som ligger mig varmast om hjärtat, förklarar hon.
Lena Orange har haft sin textil och formgivning i två år.
- Och det är framför allt kuddar som är mitt stora intresse. Jag älskar helt enkelt kuddar, förklarar hon.
Enligt henne var det lite trögt i början, men nu vet många om att hon har sin verksamhet intill Qvarnen och kunderna strömmar till.
- Jag gör mina egna mönster och trycker dem på kuddar och gardiner. Det har slagit väl ut.
Björn Steijner har nu varit fem år i sin atelje.
- Det har varit roliga fem år och det är många kunder som kommer och tittar på mina alster, säger Björn.
Hans glashytta ligger vid Dammsjön och här har han en perfekt bakgrund i den virvlande fors som dånar förbi.
De fyra har också planer på att göra gemensamma konstverk. Sme - Johan och Björn har redan börjat så smått.
- Det är svårt att få tiden att räcka till ibland, men vi har vilda planer hit och dit och på sikt ska vi nog finna en lösning, säger de fyra i munnen på varandra.
-Varför ska vi inte kunna ha en samlingsutställning, menar Margareta Persson. Det skulle säkert locka.
DESSERTBORDET
Hur många är intresserade av att kunna frossa av ett dessertbord?
Brukshotellet i Högbo har ett prisbelönt dessertbord där varje godisälskare får något lyriskt i blicken.
- Vi har 13 olika brickor med choklad, en fruktsallad, tre tryffelsorter, tre nougatsorter och hemkokta karameller att erbjuda, säger Camilla Nilsson, som nu ansvarar för det häftiga bordet.
Året var 2002 när Brukshotellet fick utmärkelsen Guldkon. En utmärkelse som hotellet är stolt över.
- Det är jätteroligt att vi fått en sådan utmärkelse och vi gör allt för att hålla klassen, menar Camilla, som nu har arbetat sju år på Brukshotellet.
- Jag bestämde mig redan när jag var fyra år att bli konditor och bagare. Jag har arbetat som lärling i fyra år och har också läst teori i Gävle.
Nu i bröllopstider anser Camilla att hovdesserten Ockelbo är en njutning.
En klassisk anrättning som består av chokladpudding, banancream, grädde och maräng. Det håller i alla väder.
En riktig klassiker på dessertbordet är soppan.
- Den har varit med hela tiden och vi kommer att ta bort den, säger Camilla med bestämdhet i rösten. Det enda som har ändrats är smaken på den och smaker finns det hur mycket som helst av.
Tro nu inte att det är någon vanlig soppa. Nej, den här serveras i snapsglas. Det mesta serveras förresten i små skålar och glas. Allt för att gästen ska kunna smaka på så mycket som möjligt.
Och som gäst vill du det!