Immanuel, 30, från Sandviken
gjorde en könskorrigering

"Jag hade rätt hjärna men fel kropp"

SANDVIKEN
Immanuel Brändemo,
30 år, föddes som en kille, men i tjejkropp. I dag lever han som man efter en könskorrigering förra året. En åtta år lång resa som inneburit både motgångar, hård kamp och lycka.
I dag föreläser han om transfrågor och i synnerhet transsexualitet,
eftersom han själv ser sig som transsexuell.

- Ända sedan jag var liten hade jag en inre bild av hur jag hade mörk röst och mustasch, berättar Immanuel.
Han har också fått diagnosen Asperger och ADHD, något som inte alltid varit så lätt att balansera med i livet.
– Egentligen hade jag två garderober att komma ut ur; både som transexuell och ur den här så kall-ade neurogarderoben där man är annorlunda men det syns inte utanpå, berättar han.
Vi träffas på ett fik i centrala Sandviken, ett par timmar innan han ska föreläsa på Folkets hus om Aspberger, ADHD och Transfrågor. "Rätt hjärna, fel kropp" står det på informationslappen om föreläsningen som jag får i min hand.
Redan i början av vårt samtal kan jag se hur Immanuel lyser upp och ler lite åt tanken, när vi kommer in på hans könskorrigering.
Han har bara bott i Sandviken i drygt tre år, men jag slås av hur han pratar om Sandviken som sin uppväxtstad.
– Egentligen kan man säga att mitt liv började för tre år sedan, och det är väl kanske därför jag uttrycker mig så, säger han och ler glatt.
Resan mot det nya livet och en könskorrigering har varit en åtta år
lång kamp för Immanuel, men känslan är också något som funnits
i honom ända sedan barnsben.
– När jag var liten förstod jag inte hur mina föräldrar kunde tro att jag var en tjej. Jag funderade mycket på vad det innebar och visste inte vad det var att vara en tjej, inte vad det innebar att vara kille heller, berättar Immanuel.

"Hen", som enligt Immanuel är en
könsneutral benämning på en person istället för att säga han eller hon, är könsblind och som kommer med diagnosen Aspergers.
– Jag har inte fått det naturligt i mig att människor är uppdelade i kön, pojkar och flickor. Det har jag fått lära mig med tiden, berättar Immanuel och fortsätter.
– Att könskategorisera människor och kunna räkna ut vad de förväntar sig i olika situationer, har visat sig vara praktiskt ibland i vardagen, annars kan det lätt bli problem. Så när jag till exempel använder ordvalet "hen" så hakar människor upp sig på det, och hör inte vad jag säger i övrigt. Så jag väljer att använda han och hon för att det är praktiskt, berättar Immanuel.
Påbörjade förvandlingen
Fram tills att han bestämde sig för att söka vård, försökte Immanuel bara stå ut. Stå ut med livet i kroppen och även känslomässigt.
– Det var så absurt. Jag kände skuld och skam i allt jag gjorde. Alla mina val, både enkla och svårare, var skuldbelagda och jag visste inte vad som var rätt och fel till slut.
2002 bestämde Immanuel sig för att ta steget till en könskorrigering, och han mötte många hinder på vägen. För att få påbörja förvandlingen med testosterontabletter måste man ha en remiss, och Immanuel träffade flera kuratorer som nekade honom det han redan visste.
– De stängde in mig i garderoben igen, när jag försökte komma ut, genom att säga "nej nej, du är inte transsexuell". Det tog stopp och
jag kom inte vidare i min process, berättar Immanuel som fortsatte att låsa in sig och må väldigt dåligt.
2006 tog han återigen upp kampen i ett annat landsting. Där fick han äntligen gehör och kom i kontakt med en utredare i Uppsala som bemötte Immanuels situation på ett öppet sätt.
– Det var helt fantastiskt, en sådan
otrolig lättnad att äntligen vara på väg, säger han.
Efter ett år av samtal med psykiater och kuratorer samt genomförda undersökningar hos bland annat hormonläkare var han äntligen på väg mot sin pånyttfödelse.
– Att bli förklarad som transsexuell är att få en diagnos, och därför är det så lång utredning. Jag fick frågor om hur jag mådde, hur jag funkade som person och om det fanns någon risk att jag hade några tvivel. Psyktesterna var väldigt intensiva och jag fick också göra ett IQ-test av någon anledning.
Immanuel var redan då införstådd med att det skulle bli en omställning att göra en könskorrigering. Men för honom var det inga problem, eftersom det för honom är ett naturligt sätt att leva.
– Jag är en man och jag känner inte att jag har ett behov av att bevisa mig som extra macho bara för det. Jag behöver inte kompensera på något sätt, att jag vill vara ännu mer man än andra som är födda som det bara för att jag gjort en könskorrigering, berättar Immanuel.
Får nyfikna frågor
I sin vardag, både som föreläsare och privatperson, möter Immanuel många nyfikna människor som undrar över hans bakgrund. Han tycker det är roligt och intressant att frågorna kan lyfta locket på vinklar och funderingar han själv inte reflekterat över. Men ibland går det också över gränsen.
– Egentligen har jag inga problem med att folk vill veta och fråga saker om min könskorrigering, det är bara roligt. Men när det blir för närgångna frågor om mitt privatliv, sexliv och intima undringar sätter jag stopp. Bara för att jag kommit ut som transsexuell och gjort en könskorrigering har jag inte någon redovisningsplikt inför andra, men han.
Immanuel ger rådet till människor att inte ställa frågor som de själva inte skulle vilja svara på. Ett enkelt mått att följa tycker han.
Vill vara i nuet
När vi kommer in på livet före könskorrigeringen, blir han restriktiv.
– Vad jag till exempel hette i mitt förra liv är irrelevant. Det är lättast att inte prata om det eftersom folk så lätt hakar upp sig på det och bygger upp idéer kring det, istället för att fokusera på nuet och den jag är. Vad spelar det för roll egentligen?
För Immanuel var det viktigt att få komma ut och leva sitt liv som han lever det i dag. Att se sig i spegeln och kunna känna igen sin identitet i den person man ser.
– Det handlar inte om att sätta ord på det man ser, utan att se rätt, förklarar han.
Immanuel Brändemo var gravid med sin inre man som han skämtsamt uttrycker det, och visst ser han lycklig och glad ut när vi skiljs åt. Pusselbitarna har för honom fallit på plats.
Therésa Hongisto
theresa@annonsbladet.se