"Jag känner mig som
en helt annan person"

- genom kontaktpersonen Mira har Susans liv fått en ny mening

SANDVIKEN
Det finns människor som lever i ensamhet på grund av sjukdomar, dolda handikapp och funktionshinder. För dessa människor innebär kontaktpersoner en ovärderlig hand ut i samhället, någon att prata med, någon att umgås med. Annonsbladet träffade Mira Granath och Susan Bergh och tog reda på hur det egentligen är att vara kontaktperson, och hur det är att ha en.

Den här gången träffades de hemma hos Mira, som är kontaktperson för Susan. Solen skiner in i vardagsrummet och de samtalar som om de känt varandra länge, gestikulerar som vänner och skrattar som vänner. Ändå har det bara gått drygt ett halvår sedan de träffades första gången.
”Jag är mycket piggare och gladare"
Då hade Susan, sjuk i endometrios sedan 14-årsåldern, under flera år haft problem med felmedicineringar och dåligt självförtroende. Så frågade en handläggare från kommunens handikappenhet om det fanns något hon kunde göra för Susan.
– Ja, jag vill ha en kontaktperson svarade jag, minns hon.
– Det är det bästa beslutet jag tagit.
Mira kom på tanken att bli kontaktperson genom en nära vän som talade sig varm för det och Susan var hennes första "kund".
– Det är klart att jag var nervös, att jag funderade mycket över det. För mig var det något helt nytt, säger Mira som till vardags arbetar som frisör och har egen salong i bottenvåningen på stenhuset i Åshammar.
Så möttes de två och bitarna föll på plats. Susan togs emot med öppna armar av hela Miras familj och i dag känner hon sig som hemma hos Mira.
– Det är klart att alla inte tar hem sina kunder, men jag tyckte att det kändes bra. Dessutom ville jag få ut Susan ur hennes lägenhet, att hon skulle få se något annat.
Därför ses de allt som oftast hos Mira, fikar och pratar. Susans sjukdom gör det svårt för henne att röra sig och hennes dagsform avgör hur ofta de ses.
– Jag känner mig som en helt annan person nu, mycket piggare och gladare. Och jag kan säga ifrån! Det har jag aldrig gjort tidigare, säger Susan och skrattar.
Man ger och får tillbaka
Som kontaktperson är det Miras uppgift att vara som en kompis och följa med sina kunder på aktiviteter om de vill, allt beroende på personens behov och förutsättningar. Kontaktpersonen är knuten till ett kontrakt och får en ersättning som täcker utgifter.
– Jag kommer så väl ihåg att Susan sa till mig att det kändes som att hon köpt en kompis, men jag svarade att "nej men Susan, det var väl tur att det blev så här, annars hade vi aldrig träffats!", berättar Mira och Susan gömmer ansiktet i händerna och skrattar.
– Jag vet, det kändes så då. I dag är det helt annorlunda.
Och att det är annorlunda känner de båda två. Susan har under den korta tiden förändrats mycket. Själv beskriver hon det som att hon vaknat upp och för Mira innebär det en enorm utdelning.
– Samtidigt som man får höra mycket och brottas med jobbiga saker så är det så jäkla roligt. Att vara kontaktperson är ett enormt viktigt uppdrag och jag tycker att fler borde prova. Man ger mycket, men man får mer tillbaka.

Linda Skiöldhamre Pihl