Snart lämnar Claes allt

Claes Svedberg lämnar snart huset i Norrberg och ger sig ut i det okända

KUNGSGÅRDEN
För ett drygt år sedan bestämde sig Claes Svedberg för att sälja allt han ägde och ge sig ut i det okända.
Nu är det bara veckor kvar innan äventyret kan börja.
– Jag orkar inte vara med i spelet längre, säger han.

"Jag satt med en kopp kaffe och en bok medan bandet repade i Norrköping och tänkte: så här enkelt vill jag ha det. Jag vill bara äga det jag kan bära på, släppa taget och bara gå dit jag känner för dagen". Så förklarar Claes Svedberg, 52, sitt stora beslut att bara lämna ekorrhjulet och ge sig ut på vägarna.
Trött på statusjakten
Beslutet fattade han för ett drygt år sedan då han var ute och jobbade som turnéledare med den kände gitarristen Clas Yngström. Han var trött på statusjakten och allt det materiella och ytliga i samhället, och kom fram till att sättet att bli riktigt lycklig på är att släppa allt och leva precis som man vill för stunden. De tankegångarna resulterade i att precis allt skulle säljas: huset, alla skivorna, över 40 gitarrer, möbler, kläder. Rubbet, helt enkelt. Utförsäljningen började han för ett drygt år sedan, och det resulterade i köer i massor med människor som ville handla, och massvis av uppmärksamhet från media.
– Jag har fått ett riktigt bra gensvar. Det har varit löpsedlar i lokalpressen och Dagens Nyheter och framträdande i SVT:s morgonsoffa. Jag har också fått en himla massa nya vänner sedan jag tog beslutet.
”Jag gillar det enkla livet"
Att bara lämna allt och ge sig ut på egen hand är kanske något som är en dröm hos många. En romantisk bild av den totala friheten. Men hos de allra flesta stannar drömmarna vid just drömmar. Men alltså inte för Claes Svedberg. I helgen hade han öppet i sin lada i Norrberg för att sälja ut det sista, och även själva huset är snart sålt, även om det återstår en del detaljer. Och fram till dess är det bara väntan kvar för Claes. För så fort allt är sålt drar han iväg. Vart vet han inte ens själv.
– Det enda jag är sugen på nu är att gå. Jag har bestämt att det första jag kommer göra är att gå till ett kloster i Sala. Sedan kommer jag sova där några nätter innan jag bestämmer vart jag ska efter det.
­- Jag gillar det enkla livet där, fortsätter han.
Vill inte vara låst
Men Claes medger att han visst har en bild om vart han ska ta vägen. Men den vill han inte dela med sig av.
– Då känns det som att jag blir låst. Och det är just det jag inte vill vara. Tänk dig själv att du vaknar upp en morgon och är helt fri. Du kanske tar en kopp kaffe och sedan ser du dig omkring och tänker "där borta är det vackert", och så går du bara. Och nästa dag kanske du går åt ett annat håll. Det är den känslan jag vill åt, säger Claes.
Man kan få känslan av en livskris i det här. Ligger det något i det?
– Nej, inte alls. Livskriserna har jag bakom mig. Men visst är det såna som gör att man fattar viktiga beslut i livet. Och jag har mått dåligt och gått igenom depressioner, säger Claes.
– Det är två viktiga beslut jag tagit i livet. Och det första var att sluta dricka, för jag har druckit för att döva och det är helt fel anledning. Och det andra var att sälja allt. Det är så befriande, och sedan jag tog det beslutet har jag bara mått bättre och bättre.
”Orkar inte vara med i spelet"
Men även om beslutet inte handlar om någon kris märks det att det handlar om en flykt från det moderna samhället, prestigen och pengarna.
– Jag läste en över 2 000 år gammal skrift från Kina där någon skrev att han gett upp hoppet om mänskligheten. Han såg statusjakten och hur man kunde kliva över andra för att få det man vill redan då, säger Claes och fortsätter:
– Och jag orkar inte vara med i spelet längre. Jag vill ha andra värden i livet. Jag har varit miljonär flera gånger i livet, men är mycket lyckligare nu.
”Inte på långa vägar ekonomiskt oberoende"
Pengarna, ja. För de flesta är det kanske just det som sätter käppar i hjulen i drömmer om den totala friheten. För även om man inte har något hus eller några räkningar att betala behövs ändå pengar för att klara sig i det moderna samhället. För att få ihop till sitt nya liv säljer alltså Claes allting, inklusive sitt aktiebolag som han äger sin fastighet i Norrberg genom. Men att allting skulle innebära några större pengar förnekar Claes bestämt.
– Jag är inte på långa vägar ekonomiskt oberoende. Men om man gör sig av med alla fasta kostnader, vad behöver man då? Mat i magen. Och jag har ju mitt tält, fortsätter Claes som då också avslöjar att han troligtvis kommer att bege sig mot mildare klimat.
Nu väntar bara Claes på att det sista ska bli klart, och sedan är ett års väntan över. Ett år från att han tog beslutet till att det blir verklighet. Eller kanske har det varit mycket mer än ett års väntan. För kanske började drömmen i barndomen då han hörde sin pappas mantra som han ofta drog när det körde ihop sig.
– Man skulle ha blivit luffare.
Erik Englund
erik@annonsbladet.se